När vatten samlas och flödar i koncentrerade områden, som hjulspår, kan det orsaka erosion. Effektiv ytavvattning syftar till att leda bort vatten från vägen som ett grunt, icke-erosivt flöde, med en riktning och ett mönster som är anpassat till vägens material, lutning och terräng. Denna åtgärd illustrerar hur man dränerar vatten från vägytan med hjälp av olika tvärfall (bombering). Bomberingen beskriver vägytans tvärsektionella form, vanligtvis mätt i procent. Följaktligen beslutade SCA att testa tre vägsträckor med varierande bombering. En med noll procent bombering, en med 5 % och en med 10 %. Detta kommer att hjälpa till att utvärdera effekten av en kraftigare bombering än vad som vanligtvis används vid byggnation av skogsbilvägar i Sverige. Samtidigt syftar studien till att verifiera att en plan yta eller en mycket låg bombering resulterar i snabbare uppkomst av vägskador.
Byggandet av vägsträckorna med olika bomberingar utfördes av SCA, se figurerna nedan.
Den feedback som mottogs från SCA angående byggandet av varje vägsträcka redovisas nedan och ger insikter om olika aspekter såsom terrängens geometri, mängder av nödvändigt grus, byggsteg och använda verktyg, observationer som uppstod under byggprocessen, rekommendationer för förbättringar samt övergripande utvärderingar av de byggda sträckorna.
Sträcka 1 -”10% bombering”
Här användes inte strängspridaren, vilket ledde till att han fick köra flera gånger för att få till ett jämnt resultat. Vägen ligger relativt nära skogen på den norra sidan, vilket kan ha påverkat arbetsförhållandena. Bomberingen kunde inte uppnås med det befintliga gruset, vilket resulterade i att ytterligare grus måste tillföras under en andra omgång. Trots detta räckte inte gruset till i kanterna, och terrassen hyvlades upp med större stenar. Totalt tillfördes cirka 500 ton grus per kilometer. Sträckan bedömdes från början ha minst grus av alla teststräckor, vilket bidrog till ojämn fördelning av gruset över vägkroppens tvärsnitt.
Sträcka 2 -”5% bombering”
Strängspridaren användes för att forma den slutgiltiga vägytan, vilket gjorde detta till den lättaste teststräckan att utforma av de tre. Vägområdet var luftigt och öppet, men det fanns indikationer på att berg låg relativt nära ytan, och stillastående vatten noterades i vissa delar av dikena. Den färdigställda vägsträckan med 5% bombering.
Sträcka 3 -”0% bombering”
Strängspridaren användes inte, vilket gjorde det utmanande att fördela gruset jämnt på det relativt luftiga vägområdet. Det var precis på gränsen att kunna fördela gruset till sidorna utan att riva upp terrassen i mitten. Från början bedömdes sträckan ha mest grus av de tre teststräckorna, men som ett resultat är gruset fördelat mycket ojämnt över ett tvärsnitt av underbyggnaden.
Resultaten visade att vägsträckor med 10 % och 5 % bombering presterade betydligt bättre än den med 0 % bombering. Sträckan med 0 % bombering upplevde många längsgående sprickor och gropar.
Sträckan med 10 % bombering presterade bra, men en något större mängd löst grus observerades i vägmitten och till viss del längs vägkanterna på denna sträcka jämfört med sträckan med 5 % bombering.